Ibsenmuseet

Ibsenmuseet är ett litterärt museum till diktaren Henrik Ibsens minne, beläget på hörnet Henrik Ibsens gate 26 och Arbins gate 1 i Oslo. Henrik Ibsens sista bostad, där han bodde de sista elva åren av sitt liv, är bevarad och utgör en viktig del av Ibsenmuseet, som grundades 1990 på initiativ från skådespelaren Knut Wigert.

År 1895 uppfördes högst uppe på Arbins løkka en hörnfastighet ritad av arkitekt Herman Major Backer. Henrik Ibsen, som sedan 1891 hade bott på Victoria Terrasse i närheten, hyrde in sig och inredde den stora lägenheten (355 m²) på andra våningen i det nybyggda huset. Han flyttade in i oktober 1895, och hustrun Suzannah kom hem från Tyskland något senare. Båda bodde här till sin död, han till 1906, hon till 1914.

Då Ibsen hösten 1891 beslutade att stanna kvar i Kristiania (Oslo), efter 27 år i utlandet, köpte han också egna möbler. Vid flyttningen till Arbins gate blev interiören medflyttad.

Redan 1914, vid Suzannah Ibsens död, började man diskutera att bevara bostaden, men museiplanerna mötte starkt motstånd bl.a. från kollegan Knut Hamsun, och interiören spreds till Oslo, Grimstad och Skien, medan resten blev kvar i familjens ägo. Det skulle nu dröja ända fram till 1990 innan det lyckades, på skådespelare Knut Wigerts initiativ, att få disponera lokalen och inrätta ett Ibsenmuseum i huvudstaden.

Efter en genomgripande rekonstruktion och restaurerande av bostaden från februari 2005 till 23 mai 2006, kunde museet återinvigas med hemmet fullt möblerat på hundraårsdagen av diktarens död. Här är arbetsrummet med skrivbord, målerier och hela inredningen, biblioteket med bokhyllorna och boksamlingen, badrum, sovrummen med det mesta av föremålen till Henrik Ibsens rum, medan Suzannahs rum till en stor del saknas, matsal, röda och blå salarna med ett piano som man inte fick lov att spela på eftersom diktaren själv sade han blev nervös av musik.