Staden är främst ett verk av tre personer; Lúcio Costa som stod för planen, Oscar Niemeyer som stod för de flesta offentliga byggnader och landskapsarkitekten Roberto Burle Marx
Arkitektoniskt är staden ett mycket tydligt exempel på en kompromisslös sydamerikansk modernism med rötter tillbaka till europeisk trettiotalsarkitektur. Dominerande material är betong och glas. De stora glaspartierna visade sig mindre lyckade i ett varmt klimat, och arkitekterna har kritiserats för detta och kontrasten mot Le Corbusiers verk i Chandigarh och Luis Kahn i Dhaka som utan att överge sin modernistiska kompromisslöshet förmår sig i form och material bättre anpassa sig till ett varmare klimat.
Stadsplanen utmärker sig även genom att bestå av kvarter, så kallade superquadras. Brasília saknar också gatunamn utan har istället kod indelningar.
Staden präglas i dag av en kontrast mellan en utopi och en dystrare brasiliansk verklighet. Staden som byggdes för 500 000 människor rymmer idag cirka 2,5 miljoner, varav över en miljon bor i förslummade förstäder. Även om en del idéer har föråldrats eller misslyckats, som exempelvis försöket med planfria korsningar och total trafikseparation för att undvika trafikljus, är den alltjämt i många avseenden en fungerande stad och ett arkitektoniskt landmärke.
0 reviews to Brasilia